Självmordsbomberi

Här ska en fundering kring självmordsbombens kultur att diskutera. Hur kommer det sig att en så stark självmordskultur frodas i arabvärlden?

För det första brukar det ofta framhållas att det inte är större i arabvärlden än i andra samhällen men det är naturligtvis bara nonsens. Visst finns det områden som Sri Lanka där andra grupper också använder självmordet som ett vapen mot sina fiender. Likaså Japans kamikazepiloter m.fl. Däremot är kulturen kring självmordet i den muslimska arabvärlden starkare än någon annanstans. Familjerna hyllas som vore de just martyrer och rent ekonomiskt försörjs de av olika militanta organisationer i lång tid framöver.

Axess-Tv har i helgen sänt några amerikanska dokumentärer för att spåra och kartlägga självmordsbomens kultur men jag utgår i denna artikel inte från den diskussionen.

För det första tar Islam i sin rena textform starkt avståd från självmordet, det är inte förenligt med god muslimsk sed att begå tradition. Trots det sker självmordet i islams namn. Detta är ännu ett exempel på att man inte kan lära sig vad Islam är och vad det inte är genom att studera dess texter. Det är en stor diskrepans mellan den formaliserade islam som den framstår i Koranen och sunna och haditherna och den som man lär känna genom att undersöka traditionerna och bruken i arabvärlden. Fenomenet med självmordsattentat är egentligen urgammalt och det finns exempel på självmordssekter från tusentalet år tillbaka men i modern tradition saknar dagens självmordsbombare anknytning till den gamla sekten. Fenomenet uppkom igen i den första intifadan i slutet av åttiotalet. Det var då shiamuslimska Hizbolla och Hamas som lät de första bombbältena göra debut på den politiska scenen. Det var alltså påbjudet från Teheran som en legitim kampmetod, för att inte säga av islam påbjuden. Paradiset med 72 jungfrur och allt det där. Kan man härigenom säga att självmordsbombens kultur stammar från den shiamuslimska religionen? Kan man dra en parallell mellan offren från Karbala och hela den försakels- och gisselekultur som uppkommit därigenom med dagens självoffrande bombdårar? Finns där ett samband? Detta samband skulle jag vilja se utrett tydligare, tyvärr är jag inte kunnig nog att göra det.

Huvudlöst

Nuri al-Maliki har tillsett att ytterligare brottslingar tvingats se bödelns ögon i gluggen. Den tidigare genomförda avrättningen av Saddam Hussein präglades av skandalösa tillmäten med avundsdjupt förakt när luckan öppnades mitt under delikventens sista bön. Smaklöst.

Tillgreppet medförde förseningar i de planerade avrättningarna av Saddams kollaboratörer, förseningar som slutligen hanns ikapp och avrättningar har åter genomförts i Bagdad. Vid detta tillfälle var säkerheten kring besökarna hårdare men inte heller nu lyckades regimen i Bagdad genomföra en disciplinerad avrättning. När snaran drogs krings Saddams halvbror visade det sig att repet var för långt och fallhöjden medförde att kroppen dekapiterades och slank igenom snaran ner på golvet. Genant; och det spär på martyrstatusen för fångarna. En martyrstatus som jag förnekat tidigare men tvingas inse att de odisciplinerade avrättningarna tyder på en viss förhastning av genomförandet, en vilja att avrätta som en form av hämnd istället för straff.

Om betydelsen av den martyrstatusen kommer att visa sig avgörande är en helt annan fråga till vilken jag ställer mig nekande. De sunnimuslimska grupperna som tidigare stött Hussein kommer i långa loppet inte att mäta Baathpartiet den betydelse den haft, snarare utgör dessa, i deras egna ögon, förfördelade grupperna en stark grogrund för det sunnimuslimska nätverket känt som al-Qaida. Det är troligt att wahhabiterna i de ledande skikten gärna ser att shiamilisgrupper, oavsett om det är Musadek Sadr eller mullornas Iran som står för krutleveransen.

För att stå emot denna kniptång kommer de amerikanska rekryterna som en välsignelse. Även de amerikanska begravningsentreprenörerna kommer att tjäna di gröna.