Berlin och Gaza, en analogi

Nyligen besökte jag den tyska huvudstaden Berlin som har rustats upp för många miljoner euro. Ur ekonomisk synounkt var det mycket intressant, Berlin har en tydlig särprägel bland Europas huvudstäder. Under kalla kriget var Västberlin en helig ko för västmakterna och oavsett hur instabil situationen blev så satsades pengar på Västberlin. Flera gånger var kommunisterna nära att attackera Västberlin vilket naturligtvis fick konsekvenser på stadens affärsliv. Stora tyska giganter som Siemens och Bosch tordes aldrig satsa på stora anläggningar i Berlin och stadens näringsliv saknade därför de riktigt tunga giganterna. Inte heller mindre små bolag tordes investera i Berlin tack vare den politiska instabilitet som där rådde. Kommunikationerna var heller inte de bästa eftersom Västberlin var en liten enklav mitt inne i östblocket. De problem som uppstod under kalla kriget löstes med rikliga subventioner och bidrag från västmakterna, Västberlin skulle blomstra, oavsett kostnaderna. Bidragen konkurrerade med och slog ut privata företag och hämmade utvecklingen än mer.

När så muren föll och Berlin och hela Tyskland återförenades ströps dessa bidrag eftersom staden nu kunde leva på det man hade levt av innan kriget. Problemet är att man missat 60 års utveckling och den ekonomiska grunden som en gång funnits hade antingen avvecklat sig själv pga. riskerna som fanns i Berlin eller blivit utkonkurrerade av de bidrag som svämmat över i Västberlin. Staden visade sig ha en arbetslös befolkning utan företagarvana. Politikerna satsade miljarder på att bygga ut kulturetablissemang för att invänta de hjorder som ville tillbaka till Europas kulturella huvudstad. Återigen visade politikerna att de missat 60 års utveckling. Europas kulturella huvudstad visade sig inte ligga i Europa längre. Idag har berlinarna en gigantisk skuld och en astronomisk arbetslöshet. Det är en stad med djup ekonomisk kris.

Poängen med denna historia är att vi kommer att tvingas se samma utveckling i Gaza den dag vi får fred där. I åratal har Europa och Amerika slängt bidrag över den palestinska staten som är näst intill helt bidragsförsörjd. Den dagen bidragen stryps kommer Gaza att hamna i ekonomisk trångmål som är av betydligt mer illaarslande art än vad vi sett i Berlin. Här finns nämligen ingen grundläggande infrastruktur från början, det finns inte en epok bakåt i tiden då Gaza har varit blomstrande. Alla former av företagande har hämmats pga. av att företag alltid sökt kortvariga vinster eftersom de politiska ramarna alltid varit instabila och satsningar på framtiden kan inte utlova återbäring.

Om den politiska scenen har varit i riskzonen för att radikaliseras är det inget mot vad vi kommer att få se när freden kommer. Passa er för freden ty den är farligare än kriget.