Sanktioner mot Iran. Deja vu från Dimona?

Ingen kan förneka att det pågår ett regelrätt krig mellan Israel och södra Libanon. Raketer och marktrupper passerar gränsen för attackern. Vad är roten till konflikten? Roter, kan man tro, är konflikten mellan Israel och Palestina men det behöver nödvändigtvis inte vara på det viset. Här är förklaringen.

Varken Hamas och Hizbollah hade tordats genomföra de kidnappningsoperationerna som är grunden för den direkta konflikten utan stöd bakifrån. Trovärdiga mecenater är Syrien och Iran. Av dessa två är det mer troligt att Iran varit den pressande parten, de har nämligen massor på att tjäna på denna konflikt. Likaså har Syrien prestige att tjäna men den är inte lika omedelbar.

Iran är aktuell i den internationella debatten som den nation som trotsat ickespridningsavtalet om kärnkraften. Det står utom allt tvivel att Iran söker metoder att framställa kärnvapen under falsk flagg om ofarlig kärnkraft. Det finns risk att omvärlden med USA i spetsen ska slå ut faciliseringar där den nukleära forskningen bedrivs. Iran vill då naturligtvis föränra uppmärksamheten som de nu har. Därför får Hamas och Hizbollah order att gå in i Israel och provocera och på det viset avleda omvärldens uppmärksamhet.

Nu ska jag inte gå in på kriget igen utan situationen innan. Iran försöker utveckla kärnvapen trots att det strider mot tidigare avtal. Israel kan inte tillåta att kärnvapen finns hos den anti-israeliska diktatorn och skulle ha attackerat Iran innan dess. Men låt oss titta på historien, känns den här ordningen igen. Jo, faktikst. Fast då med omvända roller.

Redan i början av 60-talet började Israel bygga en reaktor i Dimona i uttalat syfte att använda centret för energiutvinning. Omvärlden tvivlade starkt på syftet och diskuterade talade om att utöva sanktioner mot landet eftersom det bröt mot avtal. Den som talade högst var naturligtvis Egypten som var israels ärkefiende och uttalade ett löfte om att ifall Israel erhöll kärnvapen så skulle även Egypten bli tvungen att rekvirera sådana. Även ifall ingen trodde att Egypten skulle ha den möjligheten var hotet skrämmande. Så, situationen i Iran är inte ny. Imorgon ska jag berätta hur den slutade.