Islamismen och Hjärpe

Den ständigt aktuella lundaislamologen Jan Hjärpe skrev i torsdags en debattartikel i Sydsvenskans kulturbilaga där han – som vanligt – menade att det inte var alla muslimer som var terrorister och att islam i grund och botten är något gott. Så talar en akademiker i sitt elfenbenstorn.

I statsbildningar världen över pågår väpnade konflikter över hur landet skall styras och att styrelseskicken inte stämmer överens med den sanna islam. I de flesta av dessa länder finns terrororganisationer som inte räds spränga oskyldiga människor till döds i profetens namn. Nu senast i Bombay och naturligtvis i Irak.

Hjärpe är för mig en obotlig islamromantiker som i varje situation har ett begär i att ursäkta islam och påtala att den i grund och botten är demokratisk och respekterar mänskliga rättigheter. Ursäkta mig, lever vi i samma värld? Ser Hjärpe inte den värld som vi lever i. Han flyger ut ur sitt torn som ett gök och ursäktar Ahmadinedjad när han menar att Israel ska utplånas som, bara retorik. Ser han inte faran i dessa uttalanden och kopplingen till anrikningen av uran?

Naturligtvis är de flesta muslimer demokrater som respekterar mänskliga rättigheter, se bara på 99,9% av alla muslimer som invandrat till vårt land och Hjärpe har helt rätt när han påtalar att det finns islamistiska grupper som samtidigt är demokratiska. Ändå är islam inte en fredens religon just nu. Annars hade inte alla dessa grupper utövat våld och terror i profetens namn. Hjärpe framhåller att dessa grupper gör sina egna privata (miss)tolkningar men det är för mig sekundärt.

Varför innebär det sådana problem med att skapa en stat som samtidigt som den respekterar mänskliga rättigheter och demokrati, utgår ifrån islam? Mitt svar är: därför att det inte, eller svårligen, går att förena dessa. Nu är jag inte någon expert på islam men följande iakttagelse har jag gjort. Inom islam finns en naturlig hierarki där mannen står över kvinnan, muslimen står över kristna och judar och bokens folk står över alla andra. Denna hierarki är svår att förena med att alla medborgare, oavsett religiös tillhörighet, ska ha lika rösträtt. När man påbörjar ett arbete med att skapa en konstitution som ska baseras på både islam och demokrati, så uppstår problem.