Turkiet

Ända sedan jag startade min blogg har fokus legat på Israel/Palestina av förklarliga orsaker. Vad som också är intressant att studera är den komplicerade utvecklingen i Turkiet. Landet måste närma sig de europeiska värderingarna och styrelseskicken för att ha en chans att aspirera som framtida kandidat till den europeiska unionen. Samtidigt har landet enorma integrationsproblem. Jag är osäker på om integration är rätt ord. De erkänner inte sin minoritetsbefolkning kurderna.


Samtidigt är den sekulariserade militären ständigt närvarande i kulisserna beredda att rycka ut ifall arvet från landsfadern Atatürk skulle omförhandlas. Militären i Turkiet har flera gånger tidigare i historien gjort just detta, överta makten. Därför kan man med rätta hävda att demokratin sitter löst i Turkiet. Militären har även i alla europeiska länder (möjligtvis med undantag av Italien med sin märkliga uppdelning av civilpoliser och militären) alla möjligheter att överta makten med vapen i hand. Däremot är sannolikheten minimal att något sådant skulle hända. Det är det inte i Turkiet.

Utvecklingen i Turkiet är därför intressant.
• Landet måste stabilisera sin demokrati och visa att den är ohotad från militär intervention.
• En klar majoritet av befolkningen är muslimer och måste få utöva sin religion fritt. Idag är religiösa symboler såsom slöjan förbjuden i Turkiet.
• Minoritetsbefolkningar som kurderna måste inkorporeras i samhället. De är ett folkslag som av tradition levt sina egna liv i bergen och måste få samma möjligheter och rättigheter som alla andra. I dag är deras rätt att tex. få använda sitt eget språk ytterst begränsat.

Tyvärr verkar islamofobin i Europa få vissa medlemsstater att vijla neka Turkiet medlemsförhandlingar. Oavsett om det är bra för EU och Turkiet med ytterligare samarbete så kan man avhysa de anledningar som dessa medlemsstater har för sitt agerande. Det är inte värdigt upplysta stater.