En förklaring av grundstrukturen i Mellanöstern

Det talas ofta i medierna om maktbalansen i mellanöster men hur sen ut? Här är en genomgång hur den faktiskt ser ut.

Den grundläggande krisen i Mellanöstern är den mellan Palestina och Israel. Israel saknar i konstitutionen fastställda gränser och har tillkommit ur ett brittiskt mandat på fyrtiotalet. Ända sedan Kennedyadministrationen på 60-talet har USA varit Israels allierade, om än med vissa undantag. Israel är en fungerande demokrati om än med vissa diskriminerade förtecken gentemot de israeliska araberna.

Palestina består av två områden, Gaza och Västbanken, som vuxit från att vara flyktingläger till att bli samhällen. Dessutom finns det flyktingläger med palestinier i både Jordanien, Syrien och Libanon. Palestinier är även spridda över hela gulfen som låglönearbetare och är i många kretsar illa sedda. De styrs just nu av Hamas som bildat regering medan Fatahs ledare Abbas är premiärminister. Just nu verkar det vara Abbas som är den starkare parten.

Libanon är kulturellt splittrade och är en statsbildning ur ett franskt protektorat. Eftersom de är splittrade har Syrien länge varit en makt som kunnat upprätthålla lag och ordning. Syriska militärtrupper har alltså ockuperat landet, från åttiotalet då man slog ner inbördeskriget till för något år sedan då omvärlden tvingade Syriens president att backa efter att den syriska underrättelsetjänsten organiserade mordet på den populära politikern Rafic Hariri. Libanon domineras i de oroliga delarna av Hizbollah som betyder "Guds Parti" och representerar shiamuslimerna som är i majoritet. Dessa ingår också i regeringen. Hizbollah är terrorstämplad och stöds av Iran. Iran stödjer denna organisation eftersom de har en gemensam fiende i Israel.

Syrien är sedan långt tillbaka en militärdiktatur där militären står för ca 50% av statens budget. De har varit väldigt starka i regionen och vill få tillbaka den betydelsen. Eftersom de stått för en socialistisk stat och varit lierad med Sovietunionen så är de bittra fiender till USA. Syrien vill naturligtvis inte se en stark regering i Libanon eftersom de menar att Libanon är en syrisk provins.

Egypten har varit den ledande arabaktören och vill gärna få den stämpeln åter. Mubarak styr landet enväldigt och någorlunda sekulärt. Oppositionen består av muslimska brödraskapet som är den grund ur vilken Hamas är sprungen ifrån. Deras insatser som medlare mellan Israel och Palestina har av medierna överdrivits.

Jordanien saknar i stort betydelse. De gör anspråk på delar av Västbanken som stals under sexdagarskriget av Israel, Ingen tror att Jordanien skall få tillbaka den regionen utan det anses vara palestinskt område. I mångt och mycket är Jordanien allierad med USA och en demokratiseringsprocess är där i sin linda.

Irak är splittrat och saknar betydelse förutom som en stark faktor till varför USA inte vill ha en mer orolig arabregion.

Iran är shiamuslimsk och bitter fiende till Israel. Krisen kring deras ev. kärnvapenprogram har polariserat det religiöst fundamentala landet gentemot västvärlden. Presidenten Ahmadinedjad har uttryckt en önskan om att Isarel ska utplånas från kartan. Därför stödjer det gas- och oljerika Iran islamistiska terrprgrupper som Hamas och Hizbollah.

Maghreb (nordvästafrika) och Turkiet har ingen roll i konflikt.