Opolitisk fred?

På al-Jazeeras hemsida har en analys av krönika av Arthur Neslen publicerats som gör framlyfter vikten av samtal mellan religiösa ledare från bägge lägren. Alltså en liknande tanke som Eva Boss hade i helgen och som jag kommenterade. Alla former av samtal är bra, det har vi vetat ända sedan Platons tid. Genom samtal kommer man till en högre nivå av medvetande. De religiösa ledarna kan visst samtala om en fred och det bör man göra. Dessa ledare har i demokratier möjlighet att påverka befattningshavarna både direkt och indirekt genom den allmänna opinionen. Men i samma hand som man skakar hand om en överenskommelse så har de religiösa ledarna inga möjligheter att garantera motparten den fred man kommit överens om. Fred kan endast åstadkommas genom politiskt arbete. En tro på att dessa ledare skulle kunna åstadkomma något beständigt är naivt och exempel på typiskt vänsterflum.

Inte heller ska de religiösa ledarna underskattas. De har en makt som saknar relevant motsvarighet i vårat land. Möjlighen kan man säga att de spelar samma roll gentemot regeringen som LO gör mot vår regering. Det går inte att ta beslut som strider mot de religöst lärda. Därför är det vikigt att de är förankrade i de poliltiska besluten. Men man ska inte göra sig några illusioner om att de kan skapa en fred på egen hand. För de krävs förtroendeskapande åtgärder, dvs. starka politiska åtgärder.