Förhållande till Israel

Det är problematiskt att skriva kritiskt om Israel. Idag läste jag Mats Skogkärs text på ledarsidan, opinion: När dimman lättar. Skogkär, som alltid skriver utmärkta alster, pekar på hur falskt den svenska vänstern hyllar israelisk demokrati och i nästa ögonblick ska utsätta den för strafftullar för att den tar försvarar demokratin mot fascismen i Hamas, Hizbollah och Iran. Den texten rekommenderas verkligen.

Samtidigt måste det tillåtas att kritisera Israel. Det är fel att mäta dess gärningar med samma måttstock varefter man bedömer och kritiserar de fascistiska regimerna i Palestina, Syrien och södra Libanon. Kallar man sig en demokrati är det med demokratisk värdetabell man ska jämföras. Här har jag framhållit en del problematiska fakta som ställer israeliska krigsmaskinen i ett inte alltför skimrande ljus. Hamas och Hizbollah är terrororganisationer som ska fördömas och som blir fördömda världen över, låt vara den naiva revolutionsvänstern undantaget.

Alltför många civila mål har angripits av Israel. Naturligtvis kan det försvaras med att det är svårt att skilja mellan civila och militära mål när man slåss mot en civil terrororganisation som Hizbollah. Den nödställde som söker hjälp kan mycket väl vara utrustad med ett explosivt bälte runt höften. Ändå kan man ställa sig frågan varför ett mejeri och ett sjukhus måste demoleras?

Freds- och konfliktsforskaren Wilhelm Agrell skriver i en debattartikel att

Vedergällning är inte självförsvar utan en aggressionshandling, ett angrepp som följer på ett annat angrepp. Att svara på ett övergrepp med ett annat övergrepp är inte rättvisa utan två på varandra följande förbrytelser.

Israel har inget behov av att i avskräckande syfte demonstrera sin militära övermakt ty den är allmänt bekant för alla och envar och i synnerhet de som fick lära känna den för 24 år sedan. Vad Israel istället skulle tjäna på vore att genomföra en s.k. ”förtroendeskapande åtgärd”, se tidigare post. Det skulle ge följande fördelar

• All form av kritik av Israel som blodtörstiga skulle vara bortgjord.
• Islamisterna skulle tydlig framstå som de aggressiva (idag kan bägge parter försöka hävda att de endast svarar på en tidigare attack). Enligt de traditioner som omger djihad är det inte tillåtet att attackera en otrogen ifall det inte är självförsvar. Därmed skulle den islamistiska terrororganisationen krackelera i ideologin.
• Om den förtroendeskapande åtgärden skulle fungera så skulle Olmert visa sig ännu starkare. Då har han inom en månad visat sig fungera både som statschef i krig och som fredsmäklare.

Av dessa orsaker efterlyser jag återhållsamthet av den israeliska staten. Kalla mig gärna naiv eller blödig, bara inte antisionist.