Internationell styrka i Libanon?

Är det en internationell arméstyrka i Libanon som är lösningen på konflikten? Nej, det är inte det naturligtvis inte. Däremot kan den rädda liv och det är därför rätt väg att gå i detta läge. Situationen löses heller inte på lång sikt av att Hizbollah utplånas från kartan. Likt en fågel fenix skulle den åter resa sig ur askan, på de iranska mullornas axlar. Då är frågan om det är FN eller NATO som ska ge sig in i kampen. Mitt förordande är att det är NATO som är den mest lämpliga parten. FN har i mina ögon ingen riktig trovärdighet i frågor som är mer komplicerade. Att de saknar trovärdighet i både Israels och Libanons ögon är också uppenbart. Bägge staterna har resolutioner emot sig som icke är uppfyllda. Man ser inte FN på det sätt som vi tenderar att göra i Sverige, som en lag av guds nåde. Dessutom lägger många skulden för den ursprungliga konflikten på FN som var den organisation varigenom man för snart femtio år sedan utropade Israel som oberoende stat. Världssamfundet skulle heller aldrig komma överens om vad som måste göras i regionen, därför skulle inte det fredsbevarande mandatet att vara tillräckligt tydligt och klart formulerat. Soldaterna skulle återigen gå som förvirrande muppedockor utan möjlighet att förändra något. De skulle inte kunna avväpna Hizbollah eller hindra dem från att avfyra sina raketer. Lamslaget, som vanligt.

Dessutom har FN svårare att gå över den gräns det innebär att öppna eld i strid. Det kan tyckas banalt men när inte en fred skulle vara ekonomiskt övertygande för Hizbollah finns bara vapenskramlet kvar. Kriget har för Hizbollah blivit nödvändigt för överlevnaden. Vid totalt fred och ekonomisk tillväxt i samhället skulle bidragspengarna försvinna, hjälplösheten i samhället avta och därmed behovet av den sociala trygghet som Hizbollah erbjuder bli ointressant. Därför återstår vapnen. Det är nämligen bara detta som kan tala direkt till dessa terrorister. Kulor, i plånboken eller i hylsor.