När Israel & Palestina väl sluter fred kommer det inte att väcka några rubriker.

Alldeles nyligen tog Israel ton och inbjöd till en fredsdialog. Orsaken är att saker och ting börjar röra sig inom Hamas och den palestinska regeringen. Den palestinska premiärministern har avgått till förmån för en annan i syfte att få omvärlden att öppna upp handeln med de palestinska områdena. I nuläget står rätt mycket stilla i den frågan, till frustration för den palestinska näringen. Israel tar då chansen, märk att ingen officiellt har pressat Israel till detta, och inbjuder Hamas att lösa den mest akuta och för Israel mest prestigeladdade frågan: Gilad Shalit; den kidnappade israeliska beväringen. I gengäld skulle Israel släppa en massa fångar från deras fängelse. Dessutom vill man få slut på de raketbeskjutningar mot främst Sderat som daligen äger rum. Tilläggas skall att avsändaren av dessa raketer oftare heter al-Aqsas Martyrbrigader, en annan av de otaliga palestinska terrororganisationer och tredje största storleksmässigt. Dessutom är det känsligt för Hamas-regeringen eftersom Martyrbrigaderna är mer sekulära antiisraeler än vad de är gröna krigare och kopplade till palestiniernas president Mahmoud Abbas. (Förmodligen är Israel det enda skälet till varför inte palestinierna hänför sig i skoningslöst inbördeskrig)

Denna pånyttstartade dialog är varken ny eller spektakulär, ändå vill jag uppmärksamma den därför att den är förutsättningslös tack vare att den inte försiggåtts av någon officiell propå från US State Department eller Kofi Annan och därmed skapat press på parterna.

Israel vs. Palestina är i absolut bemärkelse inte särskilt spektakulär konflikt utan har blivit symbol för en mycket mycket större schism. Den mellan traditionalismen och modernismen i arabvärlden, mellan islam och sekularism, mellan självständighet och kolonialism, mellan arabism, islamism och nationalism. Således är Israel vs. Palestina en riktigt tuff nöt så länge inte de andra problemen är lösta. Antingen så löser man dessa men då handlar det inte om konferenser och nattmanglingar utan långsamma och segdragna processer som tar generationer medan gatorna flödar med blod. Eller så behandlar man Israel vs Palestina som den lilla tvist över en bit skitöken som det faktiskt är frågan om. Låt parterna själva lösa den, slösa inte miljoner på spektakulära konferenser och diskussioner som samlar världspressen. När världen satser dollar på att stötta parterna finns det pengar att tjäna på att hålla fredskonferenserna stången. Knip igen med biståndet, låt parterna själva skapa en dialog och en/två-statslösning. När det finns pengar att tjäna på freden så kommer den inte låta sig väntas på. I samband med att nyligen startade dialogen, som förvånade världen, riktades medieljuset återigen mot muren mellan folken på Kaanan, och, raketerna ökade i antal.

Nu har Israel, än en gång, hotat med att hoppa av dialogen ifall inte raketattackerna avstannar. Den nya palestinska regeringens smekmånad är bestämt över och ser vi ingen förbättring från palestiniernas sida, såväl i retoriken mot Israel som traverklampen vid gränserna så lär inte restriktionerna minska. Hur som helst, intresset för konflikten medför en ekonomi kring fredsprocessen som många livnär sig kring. Bort med den, bort med biståndet och fredskonferenserna.