Ett tröttsamt Mellanöstern

Den allerstädes närvarande krisen i Levanten är minst sagt tröttande. Sommarens kraftmätning tycks inte ha varit avskräckande nog, nu har Hizbollah likt en dåres envishet åter samlat sin nedgrävda arsenal med sprängkraft runt den israeliska gränsen. Sålunda är ett nytt krig att vänta. Inför förra kriget var åtminstone den nyligen syrienfria regeringen i Libanon oprövad. Nu vet vi att den inte bestod provet utan stod handlingsförlamad till skillnad från Hizbollah som blixtsnabbt efter freden med stor skicklighet påbörjade uppbyggnadsarbetet. Hizbollahs styrka har sedan dess växt och blir för IDF en värre nöt än tidigare. Illa.

Dessutom har palestinierna börjat gruppera sig oroligt. Enligt Middle East Times är nostalgin kring den forne diktatorn Arafat större än någonsin. Det är ledsamt att den demokratiska ordningen inte tycks få fotfäste i den arabiska och islamiska världen. Å andra sidan är det lika ledsamt att demokratier som Israel utan större omsvep kan ursäkta den fruktansvärda attacken som förra veckan dödade nästan tjugo civila palestinier. Oförlåtligt, inte att misstaget skedde för det är sånt som händer i krig, utan det är oförlåtligt att ingen tvingats lämna sina uppdrag och ställs inför rätta. Någons misstag har lett till tjugo civila dödsfall. Denna någon skall ställas till svars. Det är en grundregel i ett liberalt demokratiskt samhälle, man är personligen ansvarig för sitt agerande.

Finns det då något hopp i nuläget för arab/jude-konflikten? Nej, tyvärr. Jag kan för närvarande inte se någon sådan. Min förhoppning är istället att omvärlden slutar lägga sig i, inte sluta bry sig men att engagemanget för konflikten skulle avta. Märk att det i Israel/Palestinafrågan inte finns pengar att tjäna, inte i jämförelse med de konflikter som finns i oljestinna områdena. Nä, på Levanten finns endast prestigen och den politiska immortaliteten - inte att underskattas den heller. Men låt nu parterna själva tröttna på kriget och förstörelsen, som man gjorde i Nordirland. Först då finns en förhoppning om en bestående fred. Nu känns det snarast som om parterna vill fortsätta våldet. Laissez faire