Hussein ska hängas

I söndags kom den första rättegången mot Iraks forde president och diktator Saddam Hussein ände i en första dom. Som väntat blev domen å det grövsta slaget, dödsstraff. Innan jag kommenterar domen tycker jag att det är värt att reflektera över avrättningsmetodet: hängning. Det visar att domstolen inte bara finner honom skyldig till de avskyvärda brott han beordrat, man väljer också att avrätta honom på det nesligaste sättet som fortfarande är i bruk. Näst halshuggning är hängning något som i forna dagar endast är reserverat för tjuvar & förrädare. Desertörer och fegisar skjuter man medan de lägst stående tvingas upp i galgen.

Som varm vurmare av de liberala idéerna tar det mig emot att Hussein fick sitt dödsstraff, liksom alla andra som döms till döden av domstolar. Däremot kommer jag knappast att rusa ur huse till hans försvar och upprättelse. Vissa domar är mindre fel än andra. Däremot är jag inte motståndare till hans dom av de orsaker som vissa ger utlopp för. I dagens Sydsvenskan ger Jan Hjärpe sin syn på det hela och han menar att Hussein kommer att bli ännu farligare som död ledare än som levande. Hjärpe åsyftar på att han i fängelse kan användas i propagandasyfte för att pacificera motståndarna. Som död kan hans minne förvanskas och förvridas av hans anhängare.

Där tar Hjärpe fel. Hans anhängare utgör en mycket liten del av oroligheterna i Irak. Det är ingen stor majoritet av baathisterna som spränger bomber och mördar civila. Det är andra civilgarden och kriminella och iranstödda islamister som står för den biten. När det gäller de sunnitiska baathisterna drivs de av ett högst reellt motiv, att återinstallera Hussein på presidentskapsposten för att åter vinna de fördelar som minoriteten sunniterna innehade under hans ledarskap. Genom att avrätta Hussein kommer man att svepa under fötterna på den lilla delen av befolkningen. SRs korrespondent Cecilia Uddén rapporterade att Irak på söndagen, dagen för domslutet, var exceptionellt lugnt och endast en handfull människor mördades, mot det vanliga hundratalet. Hans dödsdom mottogs således utan blodspillan och det finns inget som antyder att hans dödsbesked skulle ge annorlunda utslag. Glöm inte att islamisterna också hatar Hussein för hans sekulära styresskick. Lugnet i Irak är naturligtvis önskvärt och dödsstraffet mot Hussein klandervärt. Däremot är dödsstraffet inget hinder för freden. Troligen tvärtom.