Vad händer om Hamas erkänner Israel? Del I

Nu ska jag i två längre inlägg ge en djupare bild av vad som kan komma att hända med Hamas ifall de erkänner tidigare ingångna avtal och Israel som stat. Låt oss kika på vad som hände med Arafat och hans PLO när de i Tunis -88 gjorde vad som nu eftersöks av Hamas.

Under åttiotalet grodde det bland unga palestinier som var uppväxta i flyktinglägren en besvikelse över situationeras tillstånd och sökte nya vägar än de som PLO erbjöd. PLO var vid denna tid belägen i Tunis efter att först ha blivit utrymd ur de ockuperade områdena och sedan ur Beirut efter att ha varit med och orsakat inbördeskriget i Libanon. 1987 inträffade en mindre bilolycka där fyra unga palestinier omkom sedan israeler kört över dem. Arga demonstranter huserade på gatorna och Israel svarade med vapen varefter ytterligare ett antal palestinier dödades. Nu växte sig irritationen stor, även bland andra sociala skikt av det palestinska samhället och en regional intifada bröt loss. Intifada betyder "skaka av sig" eller "skaka loss" och symboliserar upproret mot israelerna. Upproret började samordnas av en central grupp som kallades United Nationel Leadership. Band knöts bland befolkningen och flygblad delades ut. Medlen var främst civil olydnad, landsstrejker och ekonomiska blockades mot all israelisk handel. De som inte deltog i denna aktivitet stämplades som medlöpare och avrättades summariskt av underjordiska tribunaler. Lokala mobbar mördade och torterade de som de ansåg agerade som medlöpare till Israel. Sammanlagt dog drygt tusen palestinier under detta första uppror varav en fjärdedel av sina egna landsmän i denna typ av garden.

Under denna tid vann också en gren av den egyptiska religiösa rörelsen, muslimska brödraskapet, mark under namnet Hamas. Det var främst de unga akademikerna som anslöt här. Inspirerad av framgångarna i Iran att kasta ut västerländska makter inbjöd islam den lösning som de eftersökte. Man får komma ihåg att pan-arabismen under Nasser inte varit annat än en besvikelse och Egypten som världens främsta arabland var på denna tid (och är fortfarande) på dekis. Deras budskap kläddes i islamisk språkdräkt.

Israels svar på detta var att bränna olivlundar och trädgårdar (ge sig på den infrastruktur som försörjer palestinierna) men som i efterhand endast ledde till ett stärkt uppror (här har dagens Israel en läxa att lära).

Hela första intifadan var ett uttryck för besvikelsen över PLO. Arafat höll på att tappa kontrollen över det folk han sade sig företräda. Det var efter påtryckningar från USA som Arafat i detta läge överraskade världen genom att erkänna FN:s resolution 242 och resolution 338, alltså erkänna staten Israel och dess gränser från före 1967. Samt att ta avstånd från terror som politiskt medel. Vad som hände tar jag upp i nästa inlägg.