Den lagstiftande institutionen i forna militärdiktaturer i mellanöstern

Lagstiftande myndighet
Liberaler menar att den utveckling som ägde rum i Europa där lagstiftande parlament växte fram ur en rådgivande församling även till viss del ägde rum i mellanöstern. De menar att det där finns tre olika legitimitetsnivåer på den lagstiftande församlingen:

· den som helt saknar betydelse och är en förlängning av monarken eller den styrande.
· den som har en viss betydelse gällande lagstiftning och där kritik mot regim kan framföras
· den som makten mer eller mindre baseras på. Egypten placeras i den andra kategorin medan Israel tillsammans med Turkiet utgör den tredje.

Således har Israels lagstiftande församling en starkare ställning än motsvarande i Egypten.

Sedan Nassers regim då det lagstiftades att en stor del av ledamöterna i Majlis skulle komma från de breda massorna har denna kontakt försvunnit och den lagstiftande församlingen har inte längre någon folklig förankring. Den har länge känt ett hot från militären och förbjudit många islamistiska grupper som fått grogrund inom militären och därmed utvecklat vapenkännedom samt tillgång till de smuggelkanaler som officerskåren använt sig av för att handla på svarta marknaden.

I Israels fall anses Knesset vara demokratiskt vald. Man tvistar dock hur långt denna demokrati sträcker sig bortom judarna. Här finns dock inte tvivel om att militären är totalt underställd parlamentet fast med närmare band än i många andra stater eftersom statsöverhuvudena har personliga relationer med generalstaben.