Besvikelse över Israel

Israel har tagit ett antal demokratiskt valda ledamöter till fånga. Lyssnade precis på Per Gahrton som debatterade mot Carin Jämtin på Studio 1. För andra gången på kort tid håller jag faktiskt med Gahrton (sist var när han nyligen i en debattartikel i Sydsvenskan argumenterade för att Prag borde bli EUs nya huvudstad istället för att pendla som det gör idag) i att Israels agerande unisont borde fördömas av en demokratisk omvärld. Som Gahrton menar, vilken annan demokrati kan genomföra en dylik attack? Å andra sidan finns det få demokratier som är så utsatt som Israel är även det naturligtvis inte är en ursäkt. De argument som Israel angett för attacken mot parlamentet är inte trovärdiga (att det skulle ha pågått planering för terroraktioner) och faller helt när man också läser att Mahmoud Abbas eget arbetsrum är skadat. Hur ska de utlovade samtalen med Olmert och Abbas nu ta sig uttryck efter att Olmert attackerat Abbas? Jag har förståelse för att Israel går in i Gaza för att hämta hem en kidnappad soldat. Det är otroligt viktigt i alla stater med värnplikt för att behålla moralen. Men det vi nu ser är långt ifrån den kliniska operation som jag hade väntat mig. Jag är besviken. Efter det första dygnet med Israels invasion och överenskommelsen mellan Hamas och Fatah var jag hoppfull över situationen. Lotta Schüllerqvist skriver i DN igår att konflikten nu kan bli långvarig. Där är jag böjd att hålla med. Fast framför allt förstår jag inte Israels retorik, de menar att de inte kommer att återockupera Gaza, ändå fängslar de folkvalda ministrar som var på väg att skriva under en överenskommelse som enligt vissa bedömare innebär ett indirekt erkännande av Israel. En stor organisation som Hamas kan inte göra helt om på en femöring. De behöver tidsutrymme att mogna i regeringskostymen innan den omsvängningen är möjlig. Vad ska Olmert nu göra? Sätta dem i ísraeliska fängelser? Absurt. Som så många gånger tidigare i den här konflikten är läget absurt. Absurt. Även om man bör ställa ett stort krav på palestinierna som inte kan mobilisera under ett demokratiskt ledarskap och parlament så är det ändå Israel som är orsaken till mest besvikelse för mig. En demokrati som hela tiden förorsakar nya bottennapp. Skönt åtminstone att den främsta demokratin i världen, USA, inte längre står lika säkert bakom Israel i alla lägen.