Som om de vore djur

Denna Hjärpe slår åter till likt som pendeln som kommer tillbaka så fort medierna behöver en extra spalt från någon "väl insatt". Och Hjärpe är förvisso kunnig likt en wikipedia vad det gäller förhållanden inom islam. Men när det gäller analyser är han begåvad som Björn Rosengren som även han hade en kompass som talar om vilken riktning som inte är norr.

Saddam är avrättad, det hela gick bedrövligt till. Även en diktator må få sluta sina dagar med respekt, det är ändå ett liv som avslutas. Nu blev han hånad av bödlarna som skanderade sekunderna innan falluckan öppnas. Bedrövligt men inget man ska gråtas över. Däremot drar Hjärpe på med växlarna med offerhögtiden som id al-adha som påbörjas i dagarna. Det är en högtid som Hjärpe menar kan bidra till att spä på offersymboliken i diktatorn Saddam Hussein, att han nu blir en symbol för osmakliga grupperinger.

Som om de vore mindre begåvade människor, nästan djur, som inte har vett nog att igenkänna Saddam Hussein som en utspelad pjäs som sedan länge förlorat sin realpolitiska betydelse. Det är ingen fallen hjälte som vi pratar om nu. Dessutom verkar han undervärdera irakiernas egen analysförmåga, hade verkligen domstolen sett till att verkställa domen så nära inpå offerhögtiden ifall man varit medveten om riskerna som varit förbundet med tidpunkten? Nej, Saddams död förändrar ingenting. Möjligen kan grupper känna en viss form av upprättelse, eller hade ifall Saddam verkligen dömts för de värsta massmorden han beordrat, men troligen var domstolens beslut om skulden för massakern på shiamuslimerna viktigare än det ögonblick då snaran knäckte nacken. Hjärpe är en obotlig apologet som i sin laga ordning romantiserar muslimerna till oigenkännlighet.