Integrationen i Malmö

I dagens Sydsvenskan diskuterar Aje Carlbom integrationen i Malmö, därmed är det klart att det är integrationen mellan arabiska muslimer och traditionella svenskan. Likt de flesta kulturrelativister menar Carlbom att det inom Islam inte finns något som främjar kriminalitet och ligisternas fördärvliga aktiviteter som fått karaktärisera och blivit kännetecken för de muslimtäta förorterna. Nej, där har hon helt rätt. Inom islam finns inget som förespråkar ligism. Ändå är det så att islam ligger till grund och bidrar till att sådana problem finns och Carlbom formulerar själv orsaken till det utan att vara medveten om det. Han formulerar sig utmärkt:

I ett liberalt perspektiv är deras modell traditionellt orienterad, och ytterst få saker lämnas åt slumpen. Barn ska ges en tydlig moralisk fostran, de ska lyssna till sina föräldrar, unga människor ska hålla sig på mattan sexuellt (flickor och pojkar ska hållas åtskilda) och ta ansvar för sig själva och andra. Dessutom betonar islamisterna att unga människor ska utbilda sig i islam och på andra sätt. Om alla muslimer följde islamistisk ideologi till punkt och pricka skulle Sverige ha i runda tal 300 000 gudfruktiga medborgare som arbetar hårt, håller ordning på barn och ungdomar, tar hand om äldre, har hårda regler för otrohet och lever helnyktra liv. Perfekta arbetare, med andra ord.

Jag fastnar särskilt i det första påståendet även om hon har rätt även i det senare: "ytterst få saker lämnas åt slumpen". Här vill jag rikta in mig och formulera problemet. Islam lämnar få saker åt individen att själv avgöra. När en ung invandrare ska göra sina val i livet pendlar livet mellan två disparata ställningar. Antingen tar han till sig av islam och fortsätter betona sin muslimska identitet. Det innebär att man viker sig för islamisterna och agerar enligt någons tolkning av islam i alla frågor. Därmed tar man avstånd från ett modernt leverne. Islamismen betonar det traditionella livet och går inte att förena i moderniteten i alla aspekter. Sexualiteten är en av dem.

Den andre möjligheten är att lämna sitt muslimska arv och försöka förena sig med det svenska samhället. För det första blir man av islamisterna inte accepterad utan betraktad som omoralisk och nihilistisk. Och vad får man av det svenska samhället, ett 14h-kneg på Falafelkungen? Eftersom ekonomin bland de invandrartäta förorterna är minst sagt underutvecklad och bidragshämmad är möjligheterna att utveckla affärerna få. Invandrare startar fler företag per capita än de genomsnittliga svenskarna. Och trots en hög akademisk examen, hur många företag finns på Ideon eller andra forskningskomplex.

Därför är islamismen ett hot mot integrationen, mer specifikt är islam ett hot mot integrationen. Inte för att den förordar ditten eller datten, utan för att den de facto förordar så mycket inom livets olika aspekter att varje form av västerländsk konformism står emot islam. När muslimska flickor inte får följa med pojkar hem efter en nykter runda på krogen uppstår en stor spricka mellan de flickor som får, och de som inte får. Så enkelt är det för att ta ett exempel, det finns en lika klar uppdelning inom andra aspekter. Islam är inte vad som står i koranen, islam är vad våra muslimska förortspojkar och flickor får eller inte får.